En berättelse om en återkoppling;
från kylig passivitet till varmt engagemang

Ett mindre företag med 30-talet anställda, hade ett tufft läge. Medarbetarna talade inte med varandra, stämningen var tung och motsträvig. I denna situation beslutade man att göra en Columbi Work för att ta reda på hur nuläget verkligen upplevdes av samtliga i gruppen, vad var det som skavde, på riktigt? Självklart fanns teorier och tankar i ledningen om var problemen låg, men man hade inte lyckats vända situationen trots många försök.

Skulle en Columbi verkligen kunna ändra läget med en workshop, skapa en positiv eftermiddag utifrån ett resultat som ju visade på stora problem?

Columbis workshop bygger på alla de intryck som deltagarna givit i sina svar. Alla dessa ord går vi igenom tillsammans och från den digra listan väljs sen de ord man vill jobba med i smågrupper. Parvis väljer man ord och företeelser, funderar på påverkan, möjliga åtgärder och ansvar för aktivitet och sen redovisar smågrupperna för varandra och hela gruppen. Ett normalt workshop-förfarande. Men med Columbi är de frågor som analyseras de egna – inte någon annans.

Vid avrapporteringen i detta fall visade det sig att olika smågrupper beskrev vissa situationer på ett liknande sätt. Man fann gemensamma röda trådar som inte tidigare varit så tydliga men som nu förenade flera personer i den stora gruppen.

Ett exempel var en blankett – ett beställningsformulär som många gärna ville ändra och förbättra. Det var ett relativt litet problem sett utifrån, men så viktigt för dem som hanterade blanketten dagligen. Och – ett problem som faktiskt inte alls varit uppenbart för ledningen.

Nu fann gruppen själv enkla lösningar som kunde göras snabbt, och med stor betydelse för arbetsmiljön. Minskad irritation över en dum blankett, gemensamt positivt arbete med att förändra formuläret, effektivitet i beställningarna framåt. En liten arbetsgrupp skapades direkt vid sittande bord – det här fixar vi!

Efter denna inledande manöver satt alla i gruppen mer framåtlutade, mer positiva och engagerade. Vad är nästa röda tråd? Hur löser vi det tillsammans? Ingen pekade ensidigt på sin chef – du där, fixa detta! Nej, gruppen tog eget ansvar, för alla frågorna och synpunkterna var ju deras egna, självklart måste de själva vara med och ta fram förslag på en lösning.

Naturligtvis tittade vi också på allt det som var bra, för även i den bistraste situation finns ljuspunkter, och de behöver också belysas, stärkas och bekräftas. Här fanns utrymme för positiva signaler med gott kamratskap, omtanke och hjälpsamhet.

Stämningen i rummet var påtagligt bättre efter bara 3 timmars workshop. Columbi fungerar!

Berättat av Anne Styren