En HR-chef reflekterar; Om jag hade haft en Columbi…

I min vardag som interims HR-chef kommer jag ofta in i företag som på ett eller annat sätt är under förändring, allt ifrån en mindre omorganisation till att företaget ska omstruktureras helt på grund av uppköp eller stora neddragningar. Oavsett typ av förändring så leder den ofta till en viss oro och ibland till missnöje bland medarbetarna. Förändring är därmed en riktig energitjuv.

Vi vet att många tycker att det är jobbigt med förändring oavsett om den är stor eller liten och speciellt om de känner att de inte har en möjlighet att påverka det som sker. Vi vet också att vi mår bättre om vi upplever att vi både blir sedda och hörda. Det är inte samma sak som att vi tror att vi kan vara med och fatta alla beslut. Snarare att min åsikt och röst är värd att höras.

Mitt dilemma som interimistisk HR-chef är då att jag får svårt att fånga allt som finns i luften, så snabbt som behövs. Hur jag än försöker prata med medarbetarna och ställa frågor om vad som skaver och behöver redas ut, så når jag inte riktigt fram till alla. I efterhand har jag upptäckt att det fanns mycket lågt hängande skämda frukter som ganska lätt hade kunnat hanteras i ett tidigt skede. Hade det gjorts, så hade vi sluppit en hel del gnissel och energitjuvar och istället kunnat lägga vår energi och fokus där den gjort mest nytta.

Helt klart är också att vår nya vardag där många av oss inte arbetar på vår ordinarie arbetsplats utan på distans, utmanar oss med på nya sätt. En ny vardag där vi ska leda och motivera utan att vara fysiskt närvarande. Och detta i sin tur har knappast gjort det enklare för oss att fånga upp hur våra medarbetare verkligen mår.

Vi får höra att många tycker att det är och har varit svårt att arbeta heltid hemifrån eller från annan plats än den ordinarie, vi vet också att många inte mår bra av den isolering som sker både från kollegor och från det sociala livet runt jobbet. Hur ska vi fånga detta nu när höstmörkret är i antågande och vardagen blir lite mörkare än den varit hittills? Hur fångar vi de frukter som behöver plockas när vi inte ens ser varandras trädgårdar?

När jag tidig höst 2019 snubblade över Columbi så ramlade mina pusselbitar på plats. Här är ett verktyg som på ett enkelt och praktiskt sätt kunde fånga det som jag inte hade förstått att fråga om. Genom en digital intervju där varje medarbetare själv talar om vad som är viktigt för hen och sedan i det andra steget workshopen där vi gemensamt diskuterar vad som är de viktigaste för ”oss” i just vår gruppering och vad som vi ska göra framöver så att vi minskar skavet och mår bra på vår arbetsplats.

Tänk om jag haft tillgång till Columbi när vi skulle införa aktivitetsbaserat arbetssätt och vi arbetade så hårt med olika arbetsgrupper, informationsmöten etc men ändå inte lyckades uppfatta de saker som upplevdes som skav och gnissel.

Tänk om jag haft tillgång till Columbi när jag mina chefer kommit till mig och frågat vad de ska göra när de vill höja engagemanget och motivationen hos sina medarbetare. De känner att de inte riktigt når fram till alla eftersom de vet att vissa i gruppen inte vill eller vågar ta den plats de borde och några tar lite för stor plats. Tänk så enkelt det hade varit att genomföra en Columbi och sedan använda resultatet som underlag i en workshop där alla gemensamt diskuterade fram hur de skulle arbeta tillsammans.

Tänk om jag haft tillgång till Columbi när skavet mellan säljkåren och backoffice var som störst. Så mycket snabbare vi hade kunnat införa praktik på varandras avdelningar och gjort de förändringarna i teamstrukturen som sedan ledde till mindre fel och missförstånd som i sin tur resulterade i två välfungerande och presterande avdelningar.

Vad är då skillnaden mellan Columbi och alla andra bra och mindre bra medarbetarundersökningar/temperaturmätningar som jag redan har arbetat med under mina snart 20 år inom HR? För det finns det en mängd olika leverantörer på marknaden och många är bra men att få av dem klarar både den öppna frågan och den statistiska rapporten som jag menar är Columbis stora styrka.

Vad betyder det? För det första så är det medarbetaren själv som bestämmer vad hen vill mäta, dvs de finns inga färdiga frågor som ska besvaras utan hen får själv fylla i det som just nu är viktigt. För det andra att man tillsammans under några timmar diskutera vad vi ska göra annorlunda framöver för att minska skavet och må bra. Här kommer alla till tals, här kommer allas ord upp, här bygger samtalet på de egna intrycken. Vi bestämmer tillsammans vad som är det viktigaste för just oss, just nu och vad vi ska fokusera på av det som kommit fram i vår grupps interna analys av Columbiresultatet.

Det är viktigt med solid grund, att det finns en forskning bakom processerna, att vi har en empirisk bas att luta oss emot. Dagens Columbi har naturligtvis det. Columbis historia börjar redan på 1980-talet och har sitt resonemangs rötter i exempelvis Ben Shalits metod Hjulet och Richard Lazarus Coping Theory samt bygger på omfattande empiriska resultat från undersökningar som gjorts både i Sverige och utomlands.

Jag brukar säga att jag är ”leanad” sedan födseln, dvs alltid tänker att ”går detta att göra på ett enklare, effektivare och inte minst sagt roligare sätt men ändå så att vi får ut det vi behöver på bästa sätt?”. Och Columbi är verkligen en nulägesbeskrivning som snabbt och enkelt ger oss en bild av vardag; på det som upptar vår energi just nu och det som behöver åtgärdas. Med Columbi kan vi enkelt plocka de lågt hängande frukterna direkt och sätta fokus de rätta saker som behöver mer tid och energi.

/Eva Pijnenburg, Columbiambassadör